Ondskans många ansikten 2

”De tvingade honom att dricka handsprit och ta droger. ”Vännen” högg honom fyra gånger i låret med en kniv och såg road ut. 19-åringen tog över kniven, gick ner på knä, förde sin hand ned till hans vänstra revben och stack in kniven i lungan. Det kom luftbubblor ur såret och 19-åringen såg ut att bil rädd, enligt Anton.Gärningsmännen tog fram en gasolbrännare och en kniv som de hettade upp. Anton blundade och tänkte: ”Nu kommer det att göra ont”. De stängde såret.Sedan ledde de ner honom till källardörren på nedervåningen.”Det är slut”, tänkte han.”

Ovanstående är berättat av Anton Olsson i en detaljrik och skrämmande intervju i Expressen den 22/9-2018 och jag riktigt kände hur raseriet och illamåendet växte mer och mer för varje ord jag läste i artikeln över dessa monster som under – för dom själva – njutningsfulla former utförde denna tortyr på Anton. Dödsångesten som han måste ha känt under denna flera timmars utdragna tortyr kan åtminstone inte jag föreställa mig – för att inte tala om förvåningen och sveket som han också måste ha känt när en som han såg som en vän plötsligt skrattande började spöa skiten ur honom bokstavligt talat.

Eftersom jag är intresserad av det mänskliga psyket så blev jag nyfiken på vad för slags ”människor” som kan uthärda att plåga och förnedra – både fysiskt och psykiskt sett – en annan människa på det här bestialiska sättet under så många timmar så jag såg helt enkelt till att få tag i FUP:en samt domen från tingsrätten för att förhoppningsvis få en glimt av någon sorts motivering av deras grymhet, en blick in i deras tankevärld helt enkelt på lekmannamässig nivå – naturligtvis. Dessa finns givetvis att ladda ner i PDF i slutet av inlägget för den som vill.

Och som lekman kan jag konstatera efter att ha läst igenom alla handlingar som jag kunnat få tag i att torterarna är likgiltiga inför andras lidande, i avsaknad av samvete. De är sadister helt enkelt och det skulle inte förvåna mig om de har diagnosticerats som gravt antisocialt personlighetsstörda. Tecken måste åtminstone ha funnits där på att de inte är de gullungar de låtsats vara under uppväxten och fram till skräcktimmarna för Antons del den 5 maj 2018.

”De har inga trösklar till exempel när det gäller aggressivitet. Det behövs ingenting förrän de tänder till. Det är ju därför de kanske slår ihjäl folk för den där gränssättningen..” – Kriminalvårdare

Innan jag fortsätter vill jag bara klargöra en sak ifråga om motiv. Med motiv menar jag i fortsättningen hur gärningsmännen själva i detta fall har ansett att de haft rätten att tortera Anton i timmar och på vilket sätt denna ”rätten” har kunnat uppstå i deras tankevärld. Har Anton gjort dom eller deras närstående någonting så ohyggligt att han förtjänade en likadan behandling och så vidare?

Denna motivering som skulle rättfärdiga, ur deras sjuka perspektiv som sagt, till deras sadistiska tortyr av Anton är svår att finna någonstans i FUP:en, på sociala medier och i domen – om ens något motiv finns överhuvudtaget då det främsta ”motivet” för en sadist ju är att få se andras lidande där de antingen är förövare eller åskådare – eller både och som i detta fallet. Det enda som framkommer är att Anton ska ha gjort någonting i Luleå, att han ska ha blåst gemensamma bekanta, ha bråkat med en kompis till Alexander osv.

Det sistnämnda verkar vara det som ligger närmast till hand som ”motiv” till att tortera Anton enligt vad som framkommer i förhören. Nästan samtliga nämner Luleå och en incident mellan Anton och en kille.

Dock så hände ingenting allvarligt i samband med denna incident mer än att en vakt fick stopp på Anton när han försökte pepparspraya killen. Indirekt ska Alexander då han var på platsen ha blivit inblandad och ha fått följa med till polisen – och eftersom han hade en lägenhet via soc i vilken han fick bo i under förutsättning att han inte begick brott eller nyttjade droger så riskerade han att vräkas i och med denna incident som han blev inblandad i tack vare Anton – som visserligen ska ha agerat på order av David Bjuhr.

I övrigt finner jag ingenting om att Anton exempelvis ska ha våldtagit, misshandlat, dödat osv någon av de inblandades barn, flickvän, kompis eller annan närstående även om David hävdar att Anton ska ha närgången mot hans dåvarande flickvän My under en grillfest men detta tillbakavisas av ett vittne som var närvarande under nämnda grillfest – och inte heller My tar upp någon sådan händelse.

Hade det varit så, så hade man haft viss förståelse för det, jag kan ju bara föreställa mig mitt raseri om någon hade våldtagit min dotter och orsakat henne livslångt lidande. Men skulle jag kunna – för att hämnas min dotter – skrattande tortera den skyldige i flera timmar och på så ohyggliga sätt som här har skett? Nej, det är jag helt säker på att jag inte hade klarat av – det krävs ett psyke som en sadist för det och det vet jag att jag inte är och således är jag också övertygad om att en sadist vet om att han är en sadist innan han ger utlopp för sina fantasier första gången. H*n vet med andra ord att h*n kommer att klara av det h*n har fantiserat om i verkligheten – h*n kommer palla stå emot gråt, bönanden om nåd, blodet osv.

Därför kunde de fortsätta tortyren i så många timmar. Sadisten döljer också sina mörka sidor väl för omgivningen för h*n vet att det h*n vill göra mot andra är helt sjukt fel och ondskefullt och därför är h*n inte heller i lagens mening psykiskt sjuk – ska inte ses som det i alla fall men det händer ju trots att sadisten kan skilja på rätt och fel ändå inte döms till fängelse.

Så hur ser en sadist ut? Dessvärre som vem som helst men det finns tecken på att något inte står rätt till om man vet vad man ska vara vaksam på varav det viktigaste givetvis torde vara bristen på empati. Tittar man till exempel på filmklipp där djur plågas utan att beröras det minsta är det åtminstone för mig en megastor varningsklocka!


Gärningsmännen och deras medhjälpare;

De dömda heter Alexander Vuolikainen, 19 år och David Bju(h)r, 21 år. Även Alexanders bror Thomas Vuolikainen stod inför rätta för medhjälp till mordförsök men frikändes på den punkten och dömdes enbart för mindre brott såsom dopingbrott och rattfylleri till 3 månaders fängelse. Alla tre är också tidigare brottsbelastade (står i domen).

Alexander Vuolikainen

David Bju(h)r (Fått bekräftat det)

Thomas Vuolikainen

Vad gäller David Bju(h)r så är det uppenbart att han antingen varit mån om att inte visa upp sig på sociala medier så som han ser ut (se bild nedan) på grund av att han kanske langar eller dylikt och inte vill bli igenkänd, har konton med påhittade namn eller helt enkelt skäms för sitt utseende. Det han skriver i bildtexten säger för övrigt också en hel del om hans världsbild och som stärker tesen om grav antisocial personlighetsstörning. Uppdatering: Ovanstående stämmer inte riktigt längre angående hur David ser ut.

Domen i tingsrätten blev 12 års fängelse för David, 8 års fängelse för Alexander samt 3 månaders fängelse för Thomas. Förhoppningsvis kommer påföljderna för alla tre att skärpas rejält i hovrätten. Det var enbart en fråga om ren tur att Anton Olsson överlevde, de hade även många timmar på sig att besinna sig och att se till att Anton kom under läkarvård – och i Thomas fall tycker jag att det är fastslaget att han dumpade Anton utomhus likgiltig inför om han skulle dö eller ej. Han har även varit medveten om tortyren medan den pågick i åtminstone ett par timmar.

Skärmdumparna ovan är ifrån förhören med Anton Olsson. Alla normala med en gnutta empati hade avbrutit redan innan plastpåsen kom fram men sadister däremot triggas ännu mera och våldet eskalerar istället. Här samarbetade dessutom två sadister.

Men, dessa tre ”män” är inte de enda som förtjänar att hamna i fängelse. De var nämligen inte ensamma på plats medan killarnas tortyr av Anton pågick. Det fanns tre personer till som var på plats och som jag sannerligen inte har några högre tankar om.

Ida Ojanne, Jonna Veesa och My Lönnberg

Dessa tre tjejer gör mig nästan mer illamående än vad sadisterna David och Alexander gör. De var på plats under hela tiden som Anton torterades – medvetna från första stund om vad som skedde – men de gjorde INGENTING för att stoppa det hela någon enda gång under alla timmar som det pågick. De rökte, drack, åt, sminkade sig, kollade på filmklipp av tortyren och chattade med folk på sina mobiler istället.

De var till och med en sväng in i affären men någon tanke på – trots att de hela tiden hade chansen att larma – hjälpa Anton tycks aldrig ha uppkommit hos någon av dom. Det är i mina ögon om inte lika vidrigt som det sadisterna gjorde så nästan – de hade möjlighet att stoppa det hela oavsett vad de själva säger.

Huvudregeln inom svensk rätt kan sägas vara att gemene man inte har någon egentlig skyldighet att aktivt förhindra eller anmäla brott – att låta bli att agera är alltså vanligen inte brottsligt.

Det finns dock en del undantag från denna regel, bland annat i samband med grova brott samt också mer generellt för vissa grupper av personer. Exempelvis har åklagare så kallad åtalsplikt i samband med brott som hör under allmänt åtal och poliser har en viss skyldighet att förebygga samt avvärja brott.

Det finns en brottsrubricering benämnd underlåtenhet att avslöja brott. Detta stadgande aktualiseras framförallt i samband med vissa särskilt fastslagna grova brott, som exempelvis mord eller misshandel.

Ifall man inte anmäler eller på annat sätt avslöjar brott som man känner till är ”å färde” riskerar man att dömas för underlåtenhet att avslöja brott. Med termen å färde åsyftas brott som antingen är i planeringsstadiet (brottsplaneringen skall då ha kommit så långt att den är straffbar som exempelvis stämpling till brott eller liknande) alternativt har påbörjats, men ännu inte fullbordats. Skulle brottet ifråga ha fullbordats blir brottsrubriceringen underlåtenhet att avslöja brott vanligen inte längre aktuell.

Ifall man efter brottets fullbordan får kännedom om det begångna brottet och då hjälper gärningsmannen att undkomma, undanröja bevis eller dylikt är det istället brottsrubriceringen skyddande av brottsling som blir aktuell – detta brott skall dock inte närmare diskuteras här.

Det är inte enbart ifall man med säkerhet känner till att ett brott kommer att begås som man riskerar att dömas för underlåtenhet att avslöja brott, ifall man inte anmäler/avslöjar brottet. I vissa situationer kan man komma att dömas för underlåtenhet att avslöja brott även om man inte insett, men borde ha insett, att brott var å färde. Skulle det inte vara möjligt att avslöja ett brott som är å färde utan fara för en själv och ens närmaste, så kan man inte dömas för underlåtenhet att avslöja brott. Det har inte ansetts rimligt att man skall behöva riskera sitt eget eller sin familjs liv för att anmäla eller avslöja ett brott.

Påföljden vid underlåtenhet att avslöja brott varierar beroende på vilket huvudsakligt brott som brottet har samband med. Dock anses det förstås inte lika allvarligt att begå underlåtenhet att avslöja brott som att faktiskt utföra ett huvudsakligt brott och straffet blir därför mildare; maximalt är det möjligt att utdöma fängelse i upp till två år.

Så att inte åklagaren åtalade dessa tjejer övergår faktiskt mitt förstånd. De här tre är ju ett skolboksexempel på när brottsrubriceringarna som nämns ovan skall tillämpas. De har sett, vetat samt hjälpt till att undanröja bevis och även erkänt vissa delar i förhör – vad mer behöver åklagaren egentligen? Att det varit fara för deras eget liv finns det heller ingenting som säger. Jonna och My ljuger dessutom friskt i sina förhör. Några exempel på uppenbara lögner finns här nedan.

Skärmdumpar från förhören med Jonna;

Hon börjar omedelbart sitt förhör med en så patetiskt dålig lögn så att det är skrattretande.

Att äta ”panpizza” kräver tydligen så pass stort fokus att man stänger ute allt annat.

Lögn efter lögn…

…rakt igenom i sina förhör.

Skärmdumpar från förhören med My;

Hon har inte sett till Anton mer under dessa 9 timmar? Varför inte dra den om rödluvan också?

Hon har uppenbarligen inte koll på nåt alls.

Som sagt, hon har ingen koll överhuvudtaget. Dessutom behövde hon bara ringa/sms:a efter hjälp. De hade ju tillgång till sina mobiler medan David och Alexander lämnat dem ensamma.

Det är jobbigt att ljuga så mycket för polisen, och att polisen vet att man ljuger.

”Vet ingenting…” – Och att kunna sova med en sadist samtidigt som hon vet att Anton är dumpad utomhus, i kylan, och troligen dör om ingen hittar honom. Fin tjej det här verkligen – eller inte.

Som sagt, det övergår mitt förstånd att åklagaren lät de här tjejerna slippa undan helt och hållet.

Det är självklart att man pratat sinsemellan efteråt när man har varit inblandade i någonting så brutalt som en sadistisk tortyr så givetvis ljuger My även på den punkten om man ska tro vittnet nedan.

Ida är den i trion som har varit sanningsenlig i förhören vilket även FUP:en samt andras förhör bekräftar vilket hon ska ha en eloge för men hon kommer inte undan det faktum att hon hade kunnat sätta stopp för lidandet som Anton tvingades gå igenom när som helst under dessa 9 timmar som han torterades under – att hon inte gjorde det finns det inga ursäkter för. Hon ska vara glad över att hon inte behöver bära hans liv på sitt samvete också utöver den bestialiska tortyren hon inte gjorde någonting överhuvudtaget för att stoppa.

För att betona allvaret i deras skuld: det framgår ingenstans i utredningen att någon ur trion ens bemödade sig med ett utbristande att SLUTA!

Men klicka för all del på nedanstående länkar, läs och bilda er egen uppfattning.

Länk till FUP och till domen.

Andra artiklar om fallet: här

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s