Nej och åter nej

I en debattartikel i Expressen argumenterar en Axel Lilja som har hiv för att informationsplikten för de som har konstaterad hiv ska avskaffas med motiveringen att risken att överföra smittan är ”försumbar”. 

Försumbar men inte omöjligt alltså men det gäller bara om man har en virusmängd som ligger under 20 viruskopior/ml. Har man över 20 så är risken att smitta andra inte längre försumbar och det vet man endast om man har gått regelbundet på kontroller och tagit prover.

Risken att smittas finns alltså även om den är liten att smittas av personer med hiv som har skött sin medicinering och gått på regelbundna kontroller och i övrigt skött sin hälsa i likhet med dem som har exempelvis diabetes men risken finns som sagt trots allt. Skyldigheten för den som inte har hiv att skydda sig vid sexuella aktiviteter kan inte nog betonas men vad händer när eller om informationsplikten tas bort och någon som inte har hiv inleder ett förhållande med någon som har hiv men inte har berättat om det eftersom informationsplikten har försvunnit? Efter ett tag lär ju kondomen försvinna ur bilden och så blir den som inte hade hiv slutligen smittad efter ett intensivt sexliv och tiden går medan viruset äter på immunförsvaret, en graviditet blir konstaterad, barnet föds och mamman ammar barnet – om det inte redan har smittats i livmodern – smittat eftersom bröstmjölken kan överföra hiv-viruset.

Att det påpekas att man bör börja med sin behandling så snart som möjligt är ytterligare en indikation på att informationsplikten ska finnas kvar. Man ska helt enkelt själv få bestämma om man vill utsätta sig för risken att smittas med hiv för den finns även om den är försumbar ofta.

Någonting annat som Axel Lilja överhuvudtaget inte nämner är vad man måste genomgå när man väl har blivit – trots försumbarheten – smittad. Man måste förutom att gå på regelbundna kontroller där prover tas käka massa mediciner resten av livet. Jag vet inte vad hiv-mediciner kostar men de är nog inte billiga så det lär kosta för den enskilde att vara sjuk i hiv. Tänk då om man redan har en eller flera sjukdomar som exempelvis diabetes och andra kroniska sjukdomar som kräver livslång behandling – vill man då ha ytterligare en sjukdom som man dessutom hade kunnat slippa ha fått om den som smittade en bara hade berättat för en? Benägenheten att berätta lär ju inte öka om man gör som Axel Lilja vill och tar bort plikten att informera om sin hiv så att säga.

One thought on “Nej och åter nej

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s