Apropå det här med ansvar

Det har som bekant utlysts nyval av Stefan Löfven med anledning av att S och MP:s budget röstades ned av övriga partier i riksdagen. När detta stod klart för alla så blev det ramaskri, pajkastningen och flosklerna haglade åt alla håll och kanter. Till höger och vänster. Alla deltog och ingen undgick att bli träffad av en välriktad paj fylld med skuldbeläggande för den uppkomna krisen.

Ordet för dagen bland politiker och medier är ansvar. Att inte ta ansvar. Vem som inte har tagit sitt ansvar varierar beroende på vem man lyssnar på men har man hängt med i alla turer sedan en moloken Löfven utlyste nyval i direktsänd tv så märker man att det finns en ansvarslös syndabock som är mer nedkletade av de verbala pajerna än någon annan, nämligen Sverigedemokraterna.

Över detta torde ingen vara förvånad över ty det är som det ska och har varit sedan SD:s inträde i riksdagen år 2010. Det har varit mobbning och utfrysning av SD ända från dag ett då Lars Ohly på lägsta möjliga sandlådenivå trotsigt deklarerade att han minsann inte tänker dela sminkloge med rasisten Jimmie Åkesson.

På sociala medier är tongångarna likadana på sina håll som de var hos Ohly. Inte mycket har således förändrats vad gäller nivån på argumentationen. Rasist- och fobistämplarna jobbar för högtryck, alltid redo för att lämna sina märken på de som som vågar yppa någonting som låter det minsta Sverigedemokratiskt. Att tänka högt att det kanske är dags att samtala med landets tredje största parti, vi har ju trots allt demokrati, är lika med karaktärssjälvmord. Du blir persona non grata helt enkelt.

Apropå detta med ansvar. Hos vem ligger ansvaret för att detta krisartade läge har uppstått? Från mitt perspektiv ligger ansvaret definitivt inte hos SD och anledningen är helt enkelt att de har tagit ansvar. Ansvar för förtroendet de har givits av nästan 800 000 svenskar som vill se Sverige ta en annan kurs innan skutan går på grund. Allihopa är de övertygade om att så sker om ingen ny kurs snarast tas fram. SD gjorde rätt som röstade ned regeringens budget, de är i riksdagen för att representera sina väljare och för övrigt hade de inget annat val ändå.

Löfven och MP deklarerade ju tidigt att de kommer att hålla den migrationsöverenskommelse som MP slöt med moderaterna för att neutralisera SD från allt inflytande. De har även klargjort att de aldrig kommer att samtala med SD och därigenom visat ett sådant förakt för 800 000 svenskar och själva demokratin att man undrar om de fått sin skolning i DDR eller Nordkorea. Så säg mig, vad annat kunde SD göra i detta läge annat än att sänka budgeten?

Ansvaret ligger, enligt mig, helt och hållet hos Stefan Löfven. SD inbjöd till samtal, Löfven visade sitt förakt för 13% av befolkningen och nobbade inviten med motiveringen att 800 000 svenskar är vidriga nazister och rasister som ingen behöver ta någon hänsyn till. Däremot ska 5,7% få vara med och diktera landets framtid. Vari består logiken i detta, i en demokrati där makten ska utgå från folket? Där samtal, samarbete och framför allt respekt för hela folkets vilja ska vara A och O? Då kan man inte utestänga 13% av befolkningen från allt inflytande men det var dessvärre precis vad Stefan Löfven gjorde och gav därmed SD inget annat val än att sätta ner foten och säga att nu är det nog med dessa mobbningsfasoner.

Ps; De är sannerligen svåra att finna numera men det finns faktiskt, tro det eller ej, journalister som har någorlunda nyktra perspektiv på spektaklet som nu pågår. Läs här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s